Underkänt. Trottoarerna på Väderkvarnsgatan var tidigare ovanligt breda för att vara i Uppsala. Efter ombyggnaden blev de på sina ställen halverade, rent av under minimimått.

Dessutom får gående samsas med cyklister. Det gör att man måste kliva ut i cykelbanan när gående möter en tredje.

Varje separering av fordonsslag sker på bekostnad av utrymmet för gående och miljö.

Väderkvarnsgatan var på 60-talet tänkt som fyrfilig väg för en extrem mängd biltrafik. Den mängden kom aldrig. Istället blev det kantparkering på bägge sidor, trots att Kvarnens bilgarage hade ledig kapacitet. Besökande som kom till till Friskis och Svettis ställde cyklarna längs väggen. Kommunen satte ut cykelställ på S:t Persgatan i trädzonen, men vildparkeringen fortsatte i viss mån. Till slut tog kommunen två bilplatser och satte tre ”cykelhagar”.

Den breda körbanan och 40 km/tim som tillåten fart gjorde att cyklisterna kände sig otrygga. Det är för oss okänt om det har skett trafikolyckor. Kommunens sätt att tackla trafikfaran, vilket ju är motorfordon, är att flytta bort de utsatta cyklisterna och sätta dem bland fotgängarna. I praktiken innebär det att motorförares och cyklisters trygghet köps med fotgängarnas otrygghet – och utrymmet för fotgängare och cyklister.

Bredder för gående

Trafikverkets VGU, Vägar och gators utformning, anger dimensionerande bredder och mellanrum för gående. Det innebär att för att två ska kunna möta två utan krumbukter krävs 3,2 m gångbredd mellan fasad och vägkant. Boverket anger 2 m dom minsta bredd, vilket krävs för att kunna vända en rullstol. Skillnaden mellan framkomlighetsklass A och B beror på mellanrummen. Tidigare hade tre av de åtta trottoarerna plats för att två skulle kunna möta två andra, fem hade plats för att två skulle kunna möta en och en trottoar enbart plats för två i bredd.

Efter ombygget har ingen gångbana plats för att två ska kunna möta en tredje, sju har bara plats för två i bredd. På en gångbana kan inte två mötas.

Västra sidan

Mellan Vaksalagatan och S:t Persgatan har gångbredden minskat från 2,85 m till 1,75 m.

Gångbanan är nu obruten över utfarten från Kvarnen. Kommunen har dock varken byggt obruten gångbana över S:t Persgatan (på östra sidan) eller Höganäsgatan.

1,6 m bred gångbana ger plats för två personer att mötas, men knappast gå i bredd pga stuprören. Trädzonen gör att bredden blir mindre än 2,5 m, vilket krävs för en rationell drift, exempelvis snöröjning.

Östra sidan

2,25 m bred gångbanan är inte tillräckligt för att två ska kunna möta en tredje.

Gångbanor och cykelbanor längs en huvudled bör vara obrutna över tvärgator. De motorförare som svänger in får svänga extra långsamt pga höjdskillnad och det blir dessutom en tydlig signal om att man kör in i ett bostadsområde. Kantstenen och trafikljuset gör det svårt att snöröja. Det finns risk för att cyklister hellre väljer att köra innanför trafikljuset och att kanten kan var dold av snö.

Utanför Friskis och Svettis finns plats för två att gå i bredd på gångbanan, men inte möta någon. Här finns också cykelparkering. Men körbanan är ändå överdimensionerad. 7,5 m bred mot 6,0 m som minimibredd. 1,5 m kunde alltså ges åt människor till fots och på cykel.

Hållplatsen tar 2,1 m.Trots att den sticker ut som en klack är körbanan ändå 9 m bred. Gångbanan smalnar av till 1,4 m (under minimibredd) och blir 0,7 m bred vid lyktstolpen. Observera att de fd bilgaragen ligger lägre än gatan. De är numera cykelgarage. Sänkningen gör också att gångbanan blir 0,7 m bred.
Sittbänken innebär ett fast hinder som ligger för nära cykelbanan.

Körbanan

Körbanan på Väderkvarnsgatan är konsekvent över minimimåttet, även efter ombyggnad. Minimimått för buss(/lastbil utan cykeltrafik är 6,0 m vid 40 km/tim på huvudgata med eller utan mittlinje, enligt Trafikverkets VGU. Vid refuger blir en gata bredare. Refuger brukar vara 2 m, oftast minskar körfälten till 3 m, vilket ger 8 m breda körbanor intill.

Väderkvarnsgatan är främst en genomfartsgata som tillåter 40 km/tim trots att den har samtidigt har trafikljus i varje korsning utom Höganäsgatan, fyra stycken på 560 m. Tre av dem är på grund av att trafikled korsar trafikled, (Vaksalagatan, S:t Olofsgatan, Råbyleden), det fjärde är för gående och cyklister på S:t Persgatan. Refuger finns vid trafikljusen, inte vid Höganäsgatan och S:t Persgatan.

Att cyklisterna flyttas bort från körbanan är främst för att öka framkomligheten för busstrafiken. Stadsbussarna, linje 2, kan dock föga utnyttja denna fart. De har tre trafikljus, men dessutom en hållplats.
Medianfarten för motortrafiken är 29 km/tim både norr och söder om S:t Persgatan. 15 % kör snabbare än 35 km/tim. För att flödesfarten ska maximeras och motortrafiken prioriteras före människor till fots och på cykel finns signalslingor 90 m på ömse sidor om S:t Persgatan. Med 30 km/tim tar det 11 sekunder att nå S:t Persgatan.Gående och cyklister måste nå ända fram för att trycka på en knapp.

Längs gatan bor många människor, så högsta fart bör vara 30 km/tim av buller- och luftskäl, men även av trafiksäkerhetsskäl.